Bakgården är tyst och grön. Solen lyser över trädgården och den stora ekens grenar.
En svag pipande ljud hörs ur gräset. Leo lägger örat mot marken. "Vad är det?" viskar han.
Han lyfter bladet. En liten brun fågelunge vänt med näbben. Den pipar igen — mjukare den här gången.
Leo tar försiktigt upp fågelungen i sina handflator. Han går mot den stora ekens grenar.
Han sträcker upp armarna. Nästet är för högt. Fågeln flaxar oroat med vingarna. Han hoppar — en, två — men når inte.
Han drar fram den gröna slangsvängen. Den blir en stege.
Han klättrar långsamt. Snabba och försiktiga. När han når fram lägger han försiktigt in ungerna i nästet.
Modern landar bredvid. Hon sjunger ett högt, klart sång. Leo ler och backed away.
